I en vagn full av skrikande spädbarn, barnvagnar, oroliga föräldrar och alldeles för mycket packning är vi nu påväg hem. Jag har nog aldrig burit så mycket saker en så lång bit förut. Med ryggsäcken på ryggen, resväskan i ena handen med två par skidor balanserandes ovanpå samt två par pjäxor i den lediga handen flåsade jag in i tåget. Då vet man att man klarar nog det mesta ändå, men oj vad det var jobbigt, och vad jag lovade mig själv i den stunden att jag aldrig mer ska åka tåg med alldeles för mycket packning, men allt är ju nödvändigt såklart.